Hej alla finisar! Du, jag och alla andra hatar väl mobbning? Klart du gör! Mobbning är hemskt, vi människor borde verkligen skämmas över det. Asså trycka ner andra bara för att...?! Så fegt, dumt, omoget och allt detta! Just nu siktar vi på nätet, varför kommentera på inastagram, bloggar eller andra sociala nätverk t.ex "Fint leende åsna." Du kanske tar det som ett skämt men genom nätet kan allt ändras och uppfattats annorlunda. Vi ska vara snälla mot varandra! Hjälpa dom upp- inte ner. Det vet du, det vet jag. Så varför ändras inte mycket oavsett hur mycket VI står på oss? Hur mycket vi än försöker? Jo, för att vi måste få dom som "mobbar" att förstå. SÅ snälla kan ni förstå nu? Snälla, snälla, snälla?

Nellie Berntsson har börjat med en "tag" som är #skickavidarenätkärlek det är jättebra! Många vet säkert redan om det och vissa inte men nu vet ni! Jag har också försökt faktiskt innan men inte på bloggen, dock blev det inte lika stort men det är klart eftersom Nellie är en väldig förebild så duktig hon är! Ser upp till dig! Vill tacka alla underbara läsare som kommenterar fina grejer, alla vänner som ställer upp, familjen som gör allt för än och så himla många mer som jag inte får plats med här. Vill tacka en speciell person också!  

Fanny Nyman. Min förebild (: Tack för att du är så himla snäll och du är en bra förebild! Thank you for everything!

År 2014; Mobbning? Vad är det?!

//Julia!

Nu kommer lite om mig och lite till. Jag öppnar mig nu innför er alla. Här kommer förklaringen till varför jag inte bloggat och såå himla mycket mer. 

 Förra måndagen ungefär klockan halv 6 var då allting började,- på riktigt. Man brukar kalla sin blogg för en "nätdagbok" en "oprivat dagbok" det är precis det den blir nu. Det här kommer kanske låta som en berättelse men allt är helt sant och det vet mina närmaste vänner och snart alla mina bloggläsare. Ehm.. Jag vaknade av att jag slog huvudet i väggen- okontrollerat.. Jag såg knappt och jag "skrek" eller försökte iaf skrika men det lät mer som en... Val. Jag försökte sluta för vem vill liksom slå huvudet i väggen? Det gör ju bara ont! Men det gick inte att sluta. Jag ramlade ner på golvet samtidigt som jag darrade ryckigt. Jag hörde vad mamma och pappa sa men jag kunde inte svara. För att göra detta kort så säger jag bara. Jag kunde inte gå efterråt. Efter det fick jag åka in på sjukhus. 

Anfallen blev fler & fler och varje natt var det mer än sju.. Därefter utredningar tror man nästan säkert att det är epilepsi. Thats how it is. Svarar ärligt på varje fråga och kommentar.

Våga fråga.

//Julia